Gorm är ett namn av danskt ursprung, avlett ur norska “Guttorm” vilket i sin tur härstammar från det fornnordiska “Gouthrum” som betyder gudfruktig eller den som inte fruktar andra än gudarna.

Gorm alltså; båt med gudakrafter eller båt som inte fruktar annat än gudarna, välj själva.
Vi kan bara knäböja för mäktiga Gorm, just namnet var ett viktigt kriterie när vi valde båt, inte något man byter i första hand när man ska ut på äventyr inte.

Gorm sörjer sonen Canutes död, en son Gorm älskade så högt att han svor att den som bragde honom beskedet om Canute's död skulle Gorm själv med sina bara händer mörda. När så Canute dog av en pil när han försökte ta Dublin i Irland var det bara Harald Blåtand som vågade ge beskedet, ett besked som Gorm enligt sägen tog så hårt att han dog dagen därpå.

Gorm var också kung av Danmark under första hälften av 900-talet, då under epitetet Gorm den Gamla (även Gorm den sömnige), son av Hardeknut.
Gorm regerade Danmark med järnhand från den lilla bygden Jellinge där den fagre mön Tyra Danebot bara väntade på att med Gorm få utbreda sig med sonen tillika kungen Harald Blåtand.

Dog vet man att han gjorde år 958 från dendrodatering av trä hämtat från Jellinge gravhögar där han även finns omnämnd i runskrift:
”Kurm kunukr karthi kubl thussi aft Thurui kun sina Tanmarkar bot” lyder translitteringen av texten på stenen som fått tolkningen “Kung Gorm, Danmarks beskyddare, gjorde detta kummel efter sin hustru Thyra”

Allt var dock inte guld och rosor; om Gorm berättade kung Sven Estridsen att han var den ”som jag vill kalla en gruvlig orm och som var i hög grad fientligt inställd till alla kristna. Han planerade att fullständigt utrota kristendomen i Danmark, fördrev Guds präster från sitt område och lät också döda många under tortyr”.

Runsten vid gravhögen i Jellinge