Nu om ungefär 15 minuter lämnar vi vår lyxmarina och seglar mot Kuba. Vädret säger friska vindar bakifrån så vi förväntar oss en snabb resa och hoppas vara framme i Santiago de Cuba den 4e Mars.
Nu har vi Frida kommit och flyttat in på Gorm, så vi är fullsatta igen. Mycket trevligt så långt och nu ska Frida gå i våran seglarskola några dagar så när vi är framme på Kuba ska vi ha lärt ut allt vi kan.
Idag ägnade vi 3 timmar åt att fylla på gas och handla mat. Dessutom har vi skrivit ut en massa papper som vi hoppas ha nytta av på kuba, crewlists och info om vilka hamnar vi tänkt besöka. Stort tack till vår taxichaufför som åkte med oss hela vägen till femtioelva olika verktygshandlar och bensinmackar innan vi tillslut fick ihop en konstruktion som kunde fylla gas i våra svenska flaskor. Efter gasen handlade vi jättemycket mat som vi ska äta på kuba där vi får besök av Josephine och Anton vilket vi ser fram emot!

Till Mattias och Olas far önskar vi lycka till på vasaloppet och hoppas att gubbformen bär hela vägen till Mora än en gång.

Det känns som en stor ära för oss, Rasmus föräldrar Lasse och Monica, att fått förtroendet att skriva i er blogg såsom i en gästbok. Fast vi inser förståss att ni börjat tröttna på att göra uppdateringarna och det är enklare att låta oss skriva…..

När vi skriver detta har det hunnit bli onsdag och vi ligger i skuggan vid poolkanten på vårt hotell i Punta Cana, Dominikanska Republiken. Det var härifrån vi i måndags startade i taxi till Cap Cana där Gorm ligger förtöjd i en verklig lyxmarina. Cap Cana är ett av vakter bevakat jätteområde, ett litet samhälle i sig, med hotell, restauranger och sportanläggningar med vackra parkområden insprängda mellan alla byggnaderna. Från hamnen la vi ut mitt på dagen och styrde kosan mot Boca de Yuma.

Ombord på Gorm blev vi serverade lunch som bestod av goda tonfiskmackor, vilket lär vara en av de vanligen förekommande rätterna.

Efter cirka sex timmar anlände vi Boca de Yuma och skulle besluta hur och var vi skulle ligga för natten. Det visade sig finnas två val, antingen ligga för ankare eller vid några bojer som låg lägligt till inne i viken. Efter lite funderande bestämde vi oss för bojerna eftersom två män i en roddbåt med sitt kroppsspråk uppmanade oss att använda dessa. Mycket hyggligt tyckte vi och började prata om att ersätta dem med några hundra dominikanska pesos. Ganska naivt skulle det visa sig när vi väl förtöjt vid en av bojarna och de på spanska begärde 50 USD av oss! De kunde ingen engelska och vi ingen spanska så Lasse tog över förhandlingarna på svenska eftersom de ända inte förstod varandra!
Ni som känner honom och sett/hört honom pruta kan tänka er hur det gick till! Han lyckades bra och fick ner summan till 20 USD med mycket viftande på armarna och skakande på huvudet medan vi andra lugnt lutade oss tillbaka.

När vi väl pustat ut efter förtöjningen var det dags för besök på båten. Två män varav den ene med uniform och utrustad med ett gevär. Mannen med puffran hade svårt att ta sig ombord men antog inte erbjudandet om att vi kunde ta emot vapnet så skulle det vara lättare för honom att ta sig över relingen. Det var alltså dags för besiktning av båt samt besättningens pass. Ola sattes av männen till att skriva av samtliga uppgifter i våra pass och dessa uppgifter studerades sedan ingående av en av männen. Det var bara lite underligt att han höll pappret uppochner! De tog med sig inklareringshandlingen från Cap Cana och efter att ha blivit bjudna på öl och Coca-Cola lämnade de Gorm men lovde att komma tillbaka klockan 12 på tisdagen för att återlämna dokumentet.

På kvällen efter dopp i havet (Monica tackar för hjälpen tillbaka upp på båten J) blev det middag – en smarrig köttgryta med spagetti och ett glas rött. Upplysning/uppmaning till Frida; du kommer att bli väldigt populär om du tar med dig en pastaslev – men den historien får grabbarna berätta själva. Vi spelade kort, både bridge och fyrmansvist. Till kommande gäster på Gorm; låt inte bröderna Carlsson spela tillsammans utan mot varandra!

Innan vi gick till kojs tittade vi på den mest fantastiska stjärnhimmel vi någonsin sett! Här saknade vi Rasmus storebror Hampus som hade kunnat hjälpa oss att finna fler stjärnbilder än Orion, Karlavagnen och Polstjärnan. Monica skickar ett särskilt tack till Rasmus för upplevelsen och gömmer detta minne på det särskilda stället i hjärtat där det redan finns ett antal sedan tidigare. Natten var så vacker att Mattias bestämde sig för att sova under bar himmel.

Efter frukost och lite RoboRally-spel samtidigt som klockan gick mot 12 tog vår kapten en simtur mot land för att efterfråga våra ”vänner” från igår eller snarare dokumentet från Cap Cana. Mattias kom tillbaka per båt tillsammans med tre män. Den här gången var de å andra sidan endast beväpnade med en liten pistol. De hade väl lärt sig att relingen var svårforcerad med gevär och det var väl fler som ville smaka Gorms öl och cola. Det blev på nytt ett röjande i Gorms inre där både cigarrer, ficklampa och gitarr verkade intressanta. Inte heller idag fann de något att anmärka på och drog till slut efter att ha inkasserat 10 USD. Lasse gjorde ett vagt försök att pruta men blev nertystad av oss andra.

När nu inklareringshandlingen från Cap Cana åter var ombord vidtog resan tillbaka. Det var väldigt varmt och när vi spelade Flaggspelet hade de flesta av oss fått en släng av solsting i alla fall att döma av att det var kolossalt svårt att minnas vilket land de olika flaggorna hörde hemma i. Det var bara Mattias som höll huvudet kallt och klarade massor av flaggor. Under resan serverades vi Carbonara vilken var ytterligare en superb måltid. Vi ankom lyxmarinan precis lagom innan mörkrets inbrott.

Väl i hamn åt vi middag på en av restaurangerna i marinan. Fotot nedan är därifrån och det skålas i Bloody Mary och Mojito. Efter middagen tog vi en taxi ”hem” till Punta Cana.

Vi tackar för en väldigt trevlig tripp och hoppas ni alla tre gör oss sällskap några dagar i Punta Cana innan det är dags för Frida att mönstra på. Vi tror Frida kommer att trivas under de kommande fyra månaderna med detta goa Gorm-gäng som är trygga såväl på land som till sjöss.

Peka ut svensken och vinn en weekend på Gorm!

Färjetransport över flodmynningen

Bad i fem knop

När vi planerade resan hit från BVI funderade vi på när vi skulle starta för att slippa komma fram till den okända marinan i mörkret. Vi diskuterade om vi skulle segla på morgonen den tolfte och ta 48+ timmar på oss eller sova längre och segla på knappt 48 timmar istället. Valet var alltså sovmorgon och snabb segling eller upp tidigt och lugn segling.

Då kläcker Kapten Mattias att vi kan ju segla på kvällen den elfte och segla riktigt lugnt. Beslutet var snabbt och enhälligt. Det innebar att vi inte kunde segla snabbare än 4 knop i snitt. En utmaning visade det säg när vi hade en dryg knop medströms. Om vi kände oss lata när vi insåg hur långsamt vi planerat att segla. Men tji fick vi, det visar sig att det inte är utan ansträngning att segla superlångsamt heller.

Så nu tar vi nu välbehövlig semester i två veckor i en marina där man kan ropa efter skjuts med golfbil i VHF:en så fort man vill lämna båten. Dessutom kommer Rasmus föräldrar på besök och bor på all-inclusive hotell i två veckor – gissa vilka som ser fram mot att vräka i sig av buffén? Just det, den hungriga besättningen på Gorm!

Kapten med hela styrkan från customs

I morse kom vi fram till Virgin Gorda som är en del av Brittish Virgin Islands. På vägen in fångade Mattias våran första baracuda och den smakade fantastiskt till lunch!

När vi träffar nya vänner bland lokalbefolkning och andra seglare verkar dom ofta få intrycket att vi är oorganiserade och planerar dåligt. Detta är naturligtvis inte fallet, vi har full koll på Gorm! Kanske stärks intrycket av att vi emellanåt inte åker dit vi sagt eller när vi sagt, eller dit vi skrivit på bloggen att vi ska och när. Därför slogs jag av en oro att även ni där hemma, alla våra kära läsare, också lider av den vanföreställningen. Därför vill jag ta tillfället i akt att trygga alla läsare. Jag har nämligen tagit ett foto av våran genomtänkta tidsplan som vi följer slaviskt och förväntar oss att klara (plus/minus en vecka eller två), så håll till godo!

Nu har vi seglat ett helt varv runt den franska/nederländska ön Saint Martin/St Maarten. Först låg vi i en marina på den franska sidan några nätter och laddade batterierna. Sedan begav vi oss av till en liten ankringsvik på östra sidan av ön.

den viken hade en lång nudiststrand, massor av kitesurfare och väldigt fina snorklingsvatten. Vi snorklade omkring flera timmar och Mattias och jag (Rasmus) brände oss rejält på rumpan. Vi passade också på att äntligen inviga harpunen, både jag och Mattias har mördat.

Nu ligger vi i en vik på södra kusten för att spana in Princess Juliana airport, se filmen. I natt tänker vi oss att segla till Brittish Virgin islands.

Som alltid har planerna ändrats, den här gången på grund av stor trivsel på Antigua. Det har fått oss att stanna några extra dagar och vi har också bestämt oss för att skippa Barbuda och den stora sandstranden. Dom säger att det är svårt att ankra där när det är hårt väder och nu har det blåst ordentligt i en hel vecka.

Därför tar vi det enkla alternativet att segla dom hundra distansen till Saint Martin där vi istället ser fram mot surfing och Europeiska matvaror.

Vi lämnar English harbour på Antigua om ca en timma och förväntar oss att vara på Saint Martin imorgon före lunch. Skepp’o'hoj!

När vi skulle lämna Guadaloupe vaknade vi några timmar efter broöppningen och bestämde oss istället för att segla runt ön under natten.

Efter en problemfri segling hamnade vi i English harbour på Antigua, där vi ankrat vid en strand utanför marinan. Och vilken lyxmarina sen. Här finns minst 25 båtar över 100 fot och några riktigt feta motorbåtar. Vi har sett landgångar som är längre än vår båt.

Dom här båtarna ägs av riktiga krösusar. Elton john äger en, nån från the who en och Bill Gates några stycken.

Tidigare idag, efter lite tennis på morgonen, åkte vi in till land och klättra upp på ett berg för att kolla på dagens 80fot+ race och grilla burgare. Det var inte direkt rafflande, men i alla fall kul att se dom stora båtarna segla, vissa va ruggigt snabba, även om dom inte är sportiga.

Vi blir förmodligen kvar här till söndag då vi hoppas kunna segla till Barbuda. Vi har hört att där finns en 15 km lång vit sandstrand.

Tittut!

Vyn från apberget

Jämför med katamaranen...

Tack för grillen Carin!

Efter att ha lämnat Dominicas regniga kust seglade vi till Guadaloupe och Pointe Pitre, med ett pitstop på Isle de Saintes. På Isle de Saintes utnyttjade vi våra välförtjänta dykcertifikat och gjorde ett dyk. Det var mycket fina korallrev med en del fisk med många färger.

När vi kom till Pointe Pitre fick vi till vår fötjusning äntligen lov att ligga i en marina, första gången sen kap Verde i november. Det är lyxigt att ha obegränsad tillgång på el, kunna gå iland utan att ta dingen och inte minst att ta en dusch.

Elen gör det lätt för alla ombord att plugga på vårens kurser som just har dragit igång. Gorm är rena akademikerbåten. Modern fysik och astronobiologi blandas med fotbollshistoria och medicinsk fysik.

I eftermiddag blir det landskamp i fotboll, Gorm vs. Veto! Sen följer grillning och förfest.

På måndag minskar besättningen ner till tre. Det är Simeon som har bestämt sig för att avvika lite tidigare än planerat. Den gamla planeringen verkade plötsligt väldigt stressig när man kommit in i Karibientempo..

Efter att vi vinkat av Simeon seglar vi förmodligen mot Antigua and Barbuda natten mot tisdag när bron över kanalen här är öppen.

I lördags var vi ute och hikade. Det blev en sex timmars tripp till och från Boiling lake. Det innebar mkt klättring i branta trappor och ibland branter utan steg. Nyttig träning för oss före detta aktiva ungdomar.

Ön har en vulkan/ är en vulkan, så om man går upp på bergen hittar man många heta vattendrag och månlika områden. Det har något med svavel att göra… Vår guide hävdade på ett ställe att här hade amerikanerna spelat in sin “månlandning”.

Vi fick också chansen att bada i en liten bäck med varmvatten som hade kylts av till ca 40 grader just där vi badade. Inte så svalkande, men senare tog vi också ett dopp i ett färskvattendrag. Det var en smal ravin med lite grottor så man kunde simma in till ett vattenfall 30 m in i systemet. Här skulle några scener från andra pirates-filmen vara inspelade.

själva sjön var en krater och mellan 80 och 90 grader varm och i mitten bubblade det upp kokhett vatten. Det kunde man se när det kom en extra stark vindby och blåste bort all ångan. överlag en ganska häftig upplevelse som ni har chansen att dela tack vare den mindre häftiga filmen nedan, ha så kul!